Svensk ordbok 2009, webbversion

vrä`ka sig verb vräkte vräkt, pres. vräker vräk·er●ha kroppen ut­sträckt på ett bekvämt (och vårds­löst) sätt Nollhon vräkte sig i bästa fåtöljen○ofta bildligtvräka sig i lyxvräka sig (i ngt)sedan ca 1400Klosterläsningfornsv. vräka sik Subst.:vbid1-393715vräkande