Svensk ordbok 2009, webbversion
vrä`ka sig
verb vräkte vräkt, pres. vräker
vräk·er●ha kroppen utsträckt på ett bekvämt (och vårdslöst) sätt
Nollhon vräkte sig i bästa fåtöljen○ofta bildligtvräka sig i lyxvräka sig (i ngt)sedan ca 1400Klosterläsningfornsv. vräka sik
Subst.:vbid1-393715vräkande